Blogg 4 – Två misslyckanden och ett halvt mirakel

2 misslyckanden och ett halvt mirakel:

Det hade blivit början på Juli 2016 och vi hade precis påbörjat vår semester. Vid det här laget hade vi börjat läsa in oss på de vanligaste segelrutterna och förstod att vi behöver ha en båt som klarar av ett och annat. Det optimala vore att hitta en stålsegelbåt, stål är ju bättre än plast om man t.ex skulle segla på något. Och vi skulle behöva en större båt, för vi ville ju ha plats med minst 3 egna hytter.

Dennis hade kontakt med ett par syskon inte långt ifrån där vi bodde, som hade en stålbåt de ärvt av sin pappa som gått bort. Den hade stått på land i ca 20 år när vi stämde träff att kika på den. Båtkärran den stod på hade backats in med en traktor under tak, och längst fram på kärran hade ett träd vuxit upp mellan balkarna. Inte en kvist, på 20 år hade kvisten vuxit sig till ett någorlunda tjockt träd. Här blir det fram med motorsåg om vi ska få loss kärran vid ett ev köp.

Båten som hette Tinta var väldigt vacker, 42 fot lång var hon en rejäl båt man kunde lita på i alla väder. När vi för första gången klev upp på den förstod man på riktigt hur stor den var. Vilket däck, det fanns plats för 10-12 personer att bara ligga och lapa sol i nån vik i Spanien. Men det fanns lite jobb på båten såklart, motorn skulle bytas ut, det saknades ett par sovplatser. Den var lite trängre än vi tänkte oss, men om vi verkligen ville skulle det ju gå!

Det var lite osäkert om syskonen ville sälja båten, det var en kär ägodel som var kvar efter deras pappa. Men de öppnade lite för  en affär när de visade oss båten så vi lade ett bud. Sen började väntan och spänningen. Vi hade kontakt fram och tillbaka i 3 veckor utan att få varken motbud eller besked. Vi höll under dessa veckor ögonen så öppna vi kunde på blocket.

PANG sa det bara, det kom ut en ombyggd Swan-båt i Nynäshamn. Alla telefoner ringde samtidigt, vi hade ju alla samma bevakningar på blocket och hajade till. Den var större än Tinta och betydligt mer välutrustad. Den hade det mesta vi behövde, fler hytter, rätt modern elektronik och så var den skitsnygg!! Fort vi måste åka dit! Dennis kunde sluta jobbet i Stockholm lite tidigare och vi semesterfirare lämnade Kungsör i all hast för att plocka upp honom på vägen och bege oss till Nynäshamn.

På väg dit läste jag annonsen om och om igen, den är ju perfekt för oss. Dock ligger den lite över vår budget men den borde ligga ännu högre egentligen. Konstigt!

Vi kommer fram och ser henne ligga och guppa i havsvattnet. Ägaren kunde inte visa henne men vi fick koden till ett kodlås så vi kunde ta oss in i båten. Innan vi öppnade satt vi kvar i sittbrunnen ett tag i strålande sol och tänkte, det här är för bra för att vara sant.

Dennis & Oskar på Swanbåten i Nynäshamn

 

En unken lukt blandad med nymålad målarfärg slog oss i ansiktet när vi öppnade dörren ner till båten. 1 sekund efter att Dennis klivit ner i båten sa han, -det är något som är fel här. Vid en första anblick såg båten fin ut inuti. När vi gick runt och tittade närmare hade ägaren satt upp nya skivor lite halvt slarvigt över de befintliga väggarna och målat på och täckt med lister för att dölja något. Ett par ställen i skarvarna kunde vi komma åt och undersöka närmare. Tänk dig att du har en trävägg, där du med bara lite kraft kan sticka fingret rakt igenom väggen. Så dåligt skick var båten i. Vi började spekulera vad som kunde ha hänt. De som sålde båten hade inte nämnt någonting för oss fast vi ställt massor av frågor på vägen dit.

Till slut kommer det fram att båten har varit helt vattenfylld flera gånger. Med andra ord måste den totalrenoveras med ny interiör, ny el och hela baletten. Vi tackade vänligt för titten och begav oss hemåt igen lite sura och besvikna. Hoppas verkligen att den som köpte båten förstod vad de gav sig in i.

Vid det här laget kände vi på oss att den första båten Tinta, inte kommer säljas. Vi var tillbaka på ruta 1. Vi fortsatte att skanna av blocket och vår uppmärksamhet riktades som så många gånger tidigare till en stålbåt som varit till salu länge. Vi hade valt att inte kontakta säljaren för vi tyckte faktiskt att båten inte var den fagraste vi hade sett. Men vi ringde Conny som han hette och bad om en visning. Ett par dagar senare satt vi i bilen på väg ner till Sjötorp. En vacker liten hamn där första Slussen till Göta Kanal finns.

Det var en stor stålbåt på ungefär 45 fot med ketchrigg. Den har alltså två master. Conny hade jobbat på och lagt nytt teakdäck och ny teakdurk (båtgolv) och gjort iordning inredningen. Båten som hette Solida (läs: Sol i dag) hade stor potential och var sjösatt första gången 2007. Det borgade för att skrovet var i fint skick! Vi kunde bygga om lite så att alla skulle få varsin hytt, hon hade en bra motor, helt okej segelgarderob och båten kändes allmänt fräsch. Vi åkte hem och sög på karamellen.

Stålbåten Solida i Sjötorp

 

Efter ett par dagar slog vi oss alla ner runt köksbordet i Kungsör och ringde upp Conny på högtalartelefon. Vi lade ett försiktigt bud en bit under det begärda priset, han gav oss ett motbud, det var tyst i kanske 5 sekunder, vi nickade åt varandra och sedan tackade vi JA. Jag förde direkt över handpenningen och vi hoppade runt lite och skrek i vardagsrummet. Jag kommer ihåg den känslan så väl. Det var en speciell känsla att vrida pilen som pekade mot Dröm till orden Snart på väg. Underbart! Än var det inte verklighet, men nu hade vi vår båt!

Oskar Karlsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.